NAMNET JESUS

I en syn ser jag något komma mig till mötes. En händelse som jag behöver ta mig igenom för att växa. Någonting inom mig rämnar när jag ser det som komma skall.

Det som inte fick hända har plötsligt inträffat. Jag ser mig själv andas med tunga andetag, stressen är enorm och mitt inre är hårt pressat av den traumatiska upplevelsen jag plötsligt befinner mig mitt i. Stegen är svåra, men jag måste gå, måste ta mig framåt. Varje andetag bävar för det som stundar. Jag tvingas möta en av mina största rädslor och det finns ingen återvändo. Det som inte fick ske måste jag ta mig igenom. Hjärtat värker, sömnlösa nätter och en klocka som obarmhärtigt tickar, nedräkningen har börjat.

Mitt i allt det jobbiga, när sömnen uteblir och det enda jag lyckas få fram är: JESUS. Så vet jag också att det är det enda som bär – namnet Jesus. Natten igenom upprepar jag det dyrbara namn som jag känner så väl. Namnet över alla namn. Namnet som kommer föra mig igenom smärtan, igenom känslokaoset och igenom det jag egentligen inte klarar av. Namnet Jesus…

Filipperbrevet 2:9-10

Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden

I tidig morgontimma när solens första strålar möter det mörka rabblar jag åter namnet Jesus med sömndrucken stämma. Ännu en dag, behovet är enormt av hans namns hela fullhet. Han bär mig steg för steg, ser till mig varje stund och han håller min hand igenom det som nu ska ske. Han är med mig mitt i stormen. Och när jag vandrar genom dödskuggans dal fruktar jag intet ont. Ty jag vet att hans kärlek aldrig sviker. Och han andas åter liv i mig.

Stormens obarmhärtiga vågor av smärta sköljer över mig, men jag är fast förankrad i honom. Jag kan inte falla för han håller mig. Han bär mig och när vindarna bedarrat vilar jag tryggt i hans famn där läkedomens vingar omsluter mig.

Psaltaren 34:19

Herren är nära dem som har ett krossat hjärta och frälser dem som har en bedrövad ande.

Jag lägger ner allt och låter mig ledas av hans hand. Vart vi går vet jag inte, men hans nåd räcker och det är nog. Hans kärlek för mig är så stor och alla hans planer för mig är goda, den vissheten lever jag i. Han för mig framåt på min väg, jag följer med utan att ifrågasätta eller undra vart stigen leder för tillitens gåva har vuxit sig stor mitt i smärtan och ur den djupa sorgen. I det ofattbara har tron med sitt oändliga evighetsperspektiv fått djupare rötter. Jag andas ut ty en ny morgon har danats och jag ser Skaparen av allt och vet att han håller mitt i stormen.

– Eva-Lotta Bengtsson –