MITT I SMÄRTAN
Under våra liv kommer vi emellanåt drabbas av smärta och svårigheter av olika slag. Mitt i dessa situationer finns det alltid hopp. Herren såg och hade vetskap om när Eva och sedan även Adam åt av det äpple som senare skulle leda till ett fall för hela mänskligheten. Han visste redan innan att det skulle ske och på så sätt förändra allt. Eftersom han redan hade kunskap om vad som skulle ske hade han även en plan för hur allt återigen skulle återupprättas.
När vi själva hamnar i situationer där vi upplever stor smärta och sorg finner vi alltid tröst i Herren. Han är vår tillflykt och vår borg, han är vår Gud som vi kan förtrösta på. Det viktiga under svåra omständigheter är hur vi hanterar dessa. Kan vi se på dem som möjliga katapulter till växande och mognad eller faller vi utan att kunna resa oss upp?
Jesus känner oss, hans längtan är att vi ska växa in i allt som han har för oss. Många gånger kostar det oss den fina bild vi haft om oss själva och vi finner oss gång på gång stående nakna inför honom. Denna avklädnad av all form av självrättfärdighet och stolthet måste ske. Den måste ske för att vi på djupare sätt ska se hur allt vi kan berömma oss av pekar mot vad Jesus har gjort för oss. Ingenting får finnas kvar som gör oss oberoende av honom. Och om vi vågar följa Herren genom dessa dalar av smärta och sorg så kommer vi få se att lidandet kan resa oss upp samtidigt som det böjer oss ned i djupare ödmjukhet.
Jesaja 54:11-12
Du arma, som har blivit så hemsökt av stormar utan att få någon tröst, med blyglans skall jag nu mura dina stenar och ge dig grundvalar av safirer. Jag skall göra dina tinnar av rubiner, dina portar av karbunklar och hela din ringmur av ädla stenar.
Herren visste vad som skulle ske i Adam och Evas liv liksom han vet vad som sker i våra liv. När vi läser i Bibeln om exempelvis Josefs liv så ser vi hur han var särbehandlad och fick stora visioner av Gud. Men han var arrogant och högfärdig och behövde gå igenom en rad svåra situationer för att få ett ödmjukt hjärta. Igenom allt det svåra hade han hela tiden stor favör från Gud vilket slutligen ledde till ett upphöjande. Genom det ödmjukande han fick gå igenom blev han redo att träda in i den stora kallelsen han hade. Att tjäna kungen och rädda sitt folk från en svältkatastrof.
Det är viktigt att vi ser på oss själva och de situationer vi ibland hamnar i som något som Gud kan använda sig av för att ödmjuka oss och ge oss mjukare hjärtan.
Romarbrevet 8:28-29
Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, så att Sonen blir den förstfödde bland många bröder.
Allt i våra liv kommer inte vara enkelt, men mitt i smärtan sjunger Herren en sång över oss om mognad, större kapacitet och gåvan att bli mer lika honom.
– Eva-Lotta Bengtsson –