LÄKEDOMENS SÖTMA

Jag ser en syn av ett land som står i brand. Det brinner för att hjärtan har väckts upp till Herren på ett sätt som är starkare och går djupare. Guds folk har vuxit in i större överlåtelse och mognad. Jag ser att ännu ett skifte har trätt in för församlingen i Sveriges skull. Detta skifte ger bruden kraft att träda in i det nya. Hon får nåd att släppa det gamla och överlåta det hon tidigare haft svårt att klara till Jesus. Det är en tid där bördor lyfts från hennes axlar och bruden får nytt liv, om hon svarar ja på inbjudan. Det är en möjligheternas tid och Kristi kors står i centrum av allt.

– Överlåtelse föds genom tro och tillit, säger Herren. Jag hör honom tala tydligt när han leder mig in i sina djup för att ge liv åt det han vill dela.

Det finns delar inom var och en av oss där vi har svårare att släppa in Jesus. Det finns sår som går djupt där rötter har fått starka fästen. Dessa behöver ryckas upp och lämna våra hjärtans innersta vrår. Jesu längtan för sitt folk är att vi ska släppa in honom på de platser där vi har stängt till dörrarna, släckt lyset och bommat igen. Vi kanske inte ens längre har några känslor inför de olika smärtsamma upplevelser vi fått gå igenom. Kanske har avstängdhet blivit en räddning i det svåra. Men det är dags för hjärtan att sättas i brand, låter Herren mig förstå. Det är tid för honom att tränga djupt in i våra hjärtans innersta rum. Det är dags för mörker att fly och för hans ljus att lysa än starkare i och igenom sitt folk.

I en syn ser jag hur Jesus rullar undan stenarna till de platser där vi begravt våra smärtor och sorger.

– Tiden är inne för mitt folk att lysa starkare och att synas på ett mer kraftfullt och mäktigt sätt. För att det ska fungera behöver bruden bli ren och fri från sina sår. Hon behöver lämna över sig själv och sitt eget på ett fullkomligare sätt. Hennes kraft ökar när hela hennes väsen tillhör mig. Inte bara under en härlig gudstjänst eller en mäktig upplevelse utan genom hela hennes liv. Vågar hon vandra nära mig och bekänna mig som sin konung när ingen annan gör det? Vågar hon stå stark genom prövningar när alla går emot henne? Vågar hon leva sitt liv med enbart mig som åskådare? Är hon fri från sina sår och smärtor så att hon inte längre böjer sig inför världens eller människors krav, vägar och traditioner? Är hon till fullo min? Helt överlåten i sin bekännelse och tro? Djupen kommer djupna och jag skakar bruden i det här landet för att hon ska bli min på ett fullkomligare sätt. Jag gör det för att hon behöver mogna och jag gör det för att stärka henne. Mitt liv ger jag den som inte står emot när jag kommer för att riva hinder och bryta ner murar.

Ett ljud av dörrar som öppnas hörs när han slutar tala. En vind av inbjudan sveper över mig och det är dags att träda djupare in. Jag böjer mig ner, välkomnar honom in. Jag vet att där smärtan gått djupt behövs liv och jag är inte rädd för att låta honom öppna det som varit stängt i mitt hjärta. Det är dags och inför det kan jag bara ge upp och ge över till Herren.

– Eva-Lotta Bengtsson –