HANS KÄRLEKS SÅNG

Johannesevangeliet 13:34-35
Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärljungar.
En ny dag att kliva in i. En dag att återigen ge sig till att följa Herren. Vart leder du mig min kung? undrar jag medan han sakta för mig framåt.
I en syn ser jag en väg slingra sig fram genom öppna landskap, men även genom djupa dalar och över höga berg. Något med landskapet jag nu träder in i fascinerar mig extra mycket. Jag frågar undrande den helige Ande: ”Vad är det jag ser?”
Till en början är bilden suddig, men den klarnar allt eftersom. Jag har just passerat ett vinterlandskap och träder nu in mot en stor och vidsträckt äng. Den är täckt med kärlekens bländande färger och hela vyn rör djupt vid mitt inre med sin skönhet. Jag möts av ett hav av djupröda blommor av olika slag blandade med rosa kulörer. En doft av ljuvlighet strömmar emot mig. Jag manas att lägga mig ner mitt i härligheten. Jag förstår samtidigt att det inte finns något jag kan göra här mer än att bara vila.
Jag befinner mig i kärlekens mitt, i Jesu hjärta och passionerade längtan för mig och mitt liv. Min törst och hunger efter mer av honom ökar. Jag fylls av dess djup och välsignas av Jesus starka och kraftfulla längtan. Den går djupare än vad den tidigare gjort. Och jag finner mig själv snyftande när jag åter upplever hans enorma kärlek för mig. Det finns alltid mer att se, mer att uppleva och mer att lära om Jesus. Av den anledningen tröttnar man aldrig på hans underbara närhet. Här i hans närvaros djup råder fullkomlig stillhet och vila. Vem, ja vem, kan liknas vid Jesus?
1 Johannesbrevet 3:1-2
Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn! Och det är vi också. Världen känner oss inte, eftersom den inte har lärt känna honom. Mina älskade nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är.
Jag möts av ännu en syn. Den här gången handlar den om ett folk som behöver stärkas i tron på hans väldiga kärlek för dem. Det är Guds eget folk och han visar mig en bild av några av dessa. Jag ser deras trasiga hjärtan som sargats av livets tuffa omständigheter. Jag ser hinder och barriärer som rests upp i deras känsloliv. Murar som han vill riva så att hans älskade brud ska kunna ta emot den enorma kärlek han har för var och en. Ingen står utanför! Hans längtan är att kärleken ska få djupare fästen i den älskade.
1 Johannesbrevet 4:18
Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.
– Jag vill röra vid dem, hör jag Jesus säga. Jag vill hjälpa dem att komma in i min kärleks djup. Det finns bara en väg framåt. Och det är rakt in i mitt hjärtas djup. Där väntar kärleken på att få möta dig.
Romarbrevet 8:38-39
För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.
Jag ser sedan hur hans folk, de kristna går in i en tid av upprättande av kärleken. För att hans sång i oss alla ska vara kärlek och enbart kärlek. Inget annat! Inga andra motiv och ingen annan längtan. Ty det är när vi ser på andra genom kärlekens ögon som vi kommer att ge människor en mer korrekt och tydlig bild av Jesus. Det är när vi lever ut och flödar över i hans kärlek som världen kan ta emot honom och bli en helare plats.
– Eva-Lotta Bengtsson –
