GULD FRÅN HIMLEN

Kärlekens eld och längtan fyller mig medan jag ser ut över morgondimman som täcker den vik där jag bor. Solens första strålar visar sig och skiftningarna i naturen visar sin mångfald. Allt är skapat av den hand som också givit mig mitt arv.

Konungarnas konung visar sin rikedom på många sätt. Hans kärleksfulla vishet klär vår natur i olika skiftningar, i tider som avlöser varandra. Den ena skönare än den andra i sin dräkt.

Psaltaren 8:4-5

När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har skapat – vad är då en människa att du tänker på henne, en människoson att du tar hand om honom?

Jag befinner mig i en tid av väntan. En tid där sådant som fungerat dåligt läggs till rätta, klipps bort, ansas och ges stöd. För att det ska bära ny bättre frukt, både för mig själv och andra. Tacksamhet stiger upp i mitt hjärta när jag ser på naturens under. Även jag ska få en ny dräkt skönare än den jag tidigare burit.

I tider av väntan då allt tycks mer stilla än vanligt är det lätt att tro att man behöver ”göra” något eller börja producera för att få till något. När denna tid i själva verket är till för att Herren vill ge utrymme för ny tillväxt. För att vi ska få ett förnyat seende och ny uppenbarelse om honom. Det är i tider av vila vi vinner mycket, våra hjärtan expanderar och våra sinnen utökas i kapacitet genom större uppenbarelse. Det är en tid då friden går djupt och vilan i oss stärks på nya sätt. Vi ger upp, ger oss själva och vårt eget på ett mer tillfredsställande sätt till honom. Inte för att vi är förpliktigade att göra så utan i större frihet, av glädje, tillit och större kärlek för honom själv.

Jag hör en sång som sjungs i det himmelska, inte bara för mig utan över hela Sveriges land. ”Vila min brud, vila i förtröstan på att jag är Herren. Vila dig och bär din frukt till mig. I underskön skrud klär jag dig min brud.” Droppar som av ett lätt sommarregn hörs medan tonerna och sången avtar och lämnar. Jag står kvar lyssnande efter klarhet, men det enda jag förnimmer är dropparnas lätta klang när de lämnar det himmelska för att vattna jorden med sin varma omtanke och kärlek. Det regnar guld från himlen för att bruden ska kläs i sin nya skrud, till välsignelse för hela jorden.

Psaltaren 37:7

”Var stilla inför Herren och vänta på honom.”

– Eva-Lotta Bengtsson –