FÖR HANS SKULL
Sången i mitt hjärta stärks. Den stärks för att det nya som tar sin boning i mig ska ljuda med en större klang. Mitt hjärta bryts mer och mer för det som ligger nära Jesu längtan. Och jag ser hur jag själv har undertryckt en längtan inom mig för att jag inte trott att den var hans, bara inom vissa ramar och med en hel del förbehåll.
Hans mjuka hand, full av mildhet och liv, är över mig och börjar öppna upp den tillslutna delen i mitt inre. Den del jag tryckt ner så länge för att slippa känna smärtan av något som gått förlorat. Jag hör värmen i hans röst när han viskar mitt namn och då brister det, då rämnar murarna. Och där i min själs djup kan den del jag hållit undangömd så länge resas upp igen och få liv.
Tårarna rinner nerför mina kinder när jag förstår att det han har skapat mig för har mycket att göra med min egen djupa längtan. Något som jag själv emellanåt sett som omöjligt då det är kostsamt att resa för hans namns skull. Då längtan i mig inte heller har sammanförts med hans hjärta på grund av min felaktiga tro har hans vilja inte kunnat slå rot. Hade jag istället samtalat med honom om detta så hade tron kunnat resas upp ordentligt. Mycket av problemet har även handlat om att jag inte själv ansett mig vara värd att få tillgång till det som behövs för att kunna resa ut i världen för hans skull. Jag har inte sett mig själv genom hans ögons ljus när det handlar om det område i mitt liv han nu berör.
Han för sin hand över mitt känsloliv där avstängdhet funnits och där djup förnekelse av jaget dolt det jag burit som en djup smärta, ett avkall på det jag själv älskar. I stunden ser jag mig själv i en syn. Den rör vid mig djupt samtidigt som passionens eld fyller mig med tro och insikt. Jag ser hur äventyraren och globetrottern inom mig får liv och vaknar upp. Trons stora eld fyller mig med sina löften:
Markusevangeliet 9:23
Allt är möjligt för den som tror.
Jag drar en djup suck av tillfredsställelse när den inneboende sorgen lämnar sina djup. Sorgen över att inte vara den jag är ämnad och kallad att vara.
– Djup förnekelse har ofta att göra med att en människa inte vet eller förstår vem hon är eller vad hon är kallad till. Det kan tyckas som att denna typ av självuppoffring är något bra när det i själva verket stjäl en människas livsglädje. Man tror att man handlar utifrån gudsfruktan och överlåtelse när det i själva verket handlar om att man undertrycker den man verkligen är. Och det ger varken liv eller frukt, hör jag den helige Ande säga. Han fortsätter sedan: I stunder av vederkvickelse och återupprättande av den egna personen kommer även djupen i en människa till liv genom att man tillåter sig själv att vara den man är kallad att vara. Den tjänst jag vill ge mitt folk har mycket att göra med att var och en ska finna sin livsuppgift utifrån den man är skapad att vara. Att underkasta sig mig på ett sätt som gör att man trycker ner sig själv och den egna personligheten är inte mitt hjärtas längtan. Det bidrar enbart till att man stoppar upp det flöde av liv som ger stor livsglädje.
När han har talat färdigt rycker han upp den rot av självuppoffring som jag i min felaktiga gudsfruktan tyckt mig göra rätt i att undertrycka. Livskraft flödar igenom mina djup och jag ser samtidigt en syn av en kommande resa som Herren vill att jag ska göra. Jag ser ett flygplan på väg att lyfta och på dess ena vinge står namnet på en nation skrivet. En nation jag aldrig tidigare besökt som ligger på andra sidan jorden. Jag förstår inte själv hur denna resa ska möjliggöras, men jag överlåter genomförandeplanen åt Jesus och njuter av det han visar mig. Mitt hjärta tar ett skutt och jag säger ”ja” till förslaget. Inom mig reses en förväntan upp samtidigt som glädjens stora kraft fyller mig. Jag tackar Jesus för hans trofasthet och godhet.
Ännu en dag med ny nåd och mer av Jesus. Och jag kan bara prisa honom för hans godhets skull. Lovsången flödar över och livsglädjen likaså.
Psaltaren 103:1-5
Lova Herren, min själ, ja, hela mitt inre ska prisa hans heliga namn! Lova Herren, min själ, och glöm inte alla hans välgärningar, han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar, han som återlöser ditt liv från förgängelsen och kröner dig med nåd och barmhärtighet, han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du blir ung på nytt som en örn.
– Eva-Lotta Bengtsson –