ETT DJUPARE OFFER

Herrens längtan flödar över mig på nytt, på ett sätt som går djupt och är genomträngande. Mitt hjärta berörs starkt när hans intensiva kärlek flödar över mig. Med ens stillar sig allt runt omkring, all oro och alla farhågor. Och där får jag nytt liv, i honom.

Mitt hjärta som burit på sorg och ledsamhet ett tag stärks åter och tron reser sig upp likt ett skydd för hjärtat. Ett ogenomträngligt fort är han för mig, min borg, min Gud, mitt trygga fäste. Jag drar en djup suck och vilar mig i hans trygga famn.

– Än är det inte tid för honom, inte riktigt ännu, hör jag den helige Ande viska. Jag släpper taget, släpper ner skyddet jag hållit upp för att slippa känna smärtan som kommer med en anhörigs stundande bortgång. Jag hör honom kalla mig med sitt ord:

Psaltaren 132:7-8

Låt oss gå in i hans boning och tillbe vid hans fotapall. Stå upp, Herre, och kom till din viloplats, du och din makts ark.

Psaltaren 132:13-14

Ty Herren har utvalt Sion, där vill han ha sin boning. ”Detta är min boning till evig tid. Här skall jag bo, och hit längtar jag.”

Mitt i sorgen, mitt i smärtan kallar han mig att tillbe. Jag lämnar över allt och möter med honom. Med böjda knän och sorg i hjärtat prisar jag Herren, den Högste, för han är alltid värd att prisas. Med blicken riktad mot honom ger jag honom min tillgivenhet. Mitt hjärta bryts av hans kraftfulla längtan som flödar över mig.

– Ge inte upp, säger han. Ge inte in för smärtan som kommer rusande emot dig. Jag håller dig uppe med min högra hand. Var fast förankrad i mig!

Jag fäster hans ord likt ett smycke runt min hals och beaktar dess kraftfulla längtan. Mitt i sorgen kallar han mig att stå upp, att fortsätta framåt. Och att inte tappa fart. Jag förundras över intensiteten i hans kallelse och känner hur den för mig framåt. Samtidigt förstår jag att det bästa sättet att klara den här tiden är att gå prisande fram.

Det finns en stor gåva i att lova och prisa Herren. Och än mer under svåra omständigheter. Det ger en inre styrka när man är svag. Det ger hopp och är vårt ljus på vägen när vi riktar vår blick mot honom.

Han ser på mig och till det offer jag bär fram till honom från djupet av mitt hjärta. Hans behag vilar över mig och det är allt jag behöver.

Psaltaren 134:1-3

Lova Herren, alla ni Herrens tjänare, ni som står i Herrens hus om natten. Lyft era händer mot helgedomen och lova Herren! Må Herren välsigna dig från Sion, han som har gjort himmel och jord.

– Eva-Lotta Bengtsson –