HJÄRTATS LOVSÅNG

Regnet drisslar, morgonen är disig och grå. Mitt hjärta tar ett skutt av glädje när jag fäster min blick på den som jag håller kär. På honom som givit mitt liv mening, stillhet, glädje och ro. Min blick riktar jag mot dig var morgon när jag vaknar. I morgonljusets stilla timma är jag åter hos dig, ditt hjärtas längtan flödar över mig.

Förväntan reses upp, hjärtat sätts i brand. Vad ska dagen bära med sig? Bara i dig har jag min längtan min Gud. I dig allena söker jag tröst, komfort och ledning. Jag är din och du är min. Passionens eldiga låga brinner starkt. Den tränger djupt in, djupare än tidigare. Dess eld för oss ständigt ut på öppet vatten.

Kommer vi klara det du har för oss är en fråga som alltid finner sitt svar i honom. I dig blir allting möjligt och när frågorna hopar sig lutar vi oss tillbaka i vissheten om att i dig får allting liv.

Psaltaren 62:2-3

Bara hos Gud har min själ sin ro, från honom kommer min frälsning. Bara han är min klippa och min frälsning, min borg. Jag ska inte vackla.

Hans skönhet förtär. Det som är gammalt, det som ej funnit sin ro i honom själv bryts loss. Där reser han sig upp i oss och vår återlösnings underbara gåva visar sig. Likt ett segel i väntan på vind är han i oss. Trons seger är fart framåt, i dig har vi allt som behövs för vår fortsatta resa. I dig – bara i dig.

– Min son, min dotter ge inte upp! Du är snart framme, ännu ett delmål snart vunnet, snart intaget. Med segerns sötma likt honung i din mun ska mitt ord få din himmel att klarna. Och bruset som stört ska snart vara till ända. Gå, jag kallar dig framåt! Gå och vänta inte. Ta stora steg rakt in i min älskande famn.

– Eva-Lotta Bengtsson –