DEN PERFEKTA
I en syn ser jag hur Jesus trär på mig ett halsband. Olikfärgade pärlor trädda på en skir tråd i en rad av ljuv fägring. Den ena färggladare än den andra. I slutet av pärlbandet ser jag en pärla som skiljer sig från de andra. Den är stött i ena kanten, dess form inte lika mjukt slipad som de andra. Även färgen skiljer sig. Den har inte ännu fått den lyster och skinande klarhet som de andra pärlorna i halsbandet har. Jag undrar för en stund vad detta kan bero på och innan jag hunnit ställa frågan ser jag svaret framför mig i ännu en vision.
Jag skådar in i det himmelska och träder in i det rike som alltid ligger öppet för den troende att ta emot ifrån. Där ser jag något så skimrande och vackert att jag först blir bländad av dess strålglans. När min skärpa har stärkts förstår jag att det är Jesus jag ser. Samtidigt vet jag att det är han som är svaret på hur även den här operfekta pärlan ska få tillbaka sin glans och lyster. Han håller fram sina båda händer i en inbjudande gest för att hjälpa mig att förstå vad det är han vill visa.
När jag är väldigt nära ser jag en klarhet stråla från honom själv som ger liv och kraft åt mig att se och urskilja det han vill undervisa om. Jag tar emot hans klarhet och snart förstår jag vad det är han vill dela.
I raden av pärlor ser jag först och främst den trasiga, den som saknar den intensiva färgen som de andra har. Detta gör mig modfälld och mitt fokus dras emot den mer än mot de andra vackrare och mer gnistrande pärlorna. I samma stund som han visar mig detta förstår jag hur vi lätt kan förblindas av våra egna brister. Men Jesus vill också att vi ser på det som är vackert och bra i oss själva än att vi ska ägna mycket tid och fokus åt det som är sämre.
– Det finns tider för sådant, säger han. Men det är inte alltid rätt tid att fokusera på det brustna. Även i detta behöver ni ledas av mig.
Han håller fram något i handen och det är en pärla lika perfekt som de andra med samma glans och gnistrande klarhet. Färgen är eldigt stark och magnifik. Jesus tar bandet med pärlor och trär på den nya vackrare pärlan samtidigt som han tar bort den gamla defekta. Han ler sedan mot mig och säger:
– Se, jag gör allting nytt. Och du behöver inte bekymra dig för den här pärlan. Jag vill istället att du vandrar framåt med mig och lämnar över det som du vanligtvis brukar ta itu med.
Jag upplever hur han stärker mig och fyller mig med mod att gå framåt på min vandring tillsammans med honom. Jag gläds åt det nya, släpper taget om det jag annars genast skulle börja processa med den helige Ande.
– Jag löser dig från det gamla sättet du hanterat saker på, säger han och ler. Inte för att det varit fel, men för att du ska växa i tro och överlåtelse. Han tar mig sedan i handen och ger mig ännu en syn.
Där ser jag mig själv fri och överflödande av det liv han gett mig. Jag är sprudlande lycklig och glad och dansar fram på vägen. Nästan genast börjar han återigen dela med sig av sin kunskap. Jag lyssnar med förväntan på det han vill dela.
– I vissa skeenden av livet är det bättre att inte hålla kvar vid ett gammalt förlegat sätt. Jag ger dig gåvan att se vad det är jag ger dig.
Jag ser mig själv på en plats där jag inte varit innan. Jag är fylld av den helige Ande. Pötsligt manar Anden mig framåt och med ett brinnande hjärta flödar jag över av kunskap, visdom, profetisk klarhet och ett ljud som kommer från en djup och nära relation med Jesus själv.
– För att detta ska ske, säger han, så ska du bara ha fokus på min perfektion och inte på dina egna brister. Detta kommer föra dig upp på nya höjder. Och du kommer klara av att bli kvar där längre.
Livet flödar från den himmelska plats jag befinner mig på, jag tar in det och låter mig fyllas med dess kraft framåt. För där han är där vill jag vara. I honom vill jag leva, glädjas och ge ut av den han skapat mig att vara.
Klagovisorna 3:25
Herren är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom. Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från Herren.
– Eva-Lotta Bengtsson –