ANDENS VIND

I en öppen vision ser jag mig själv vandra in på den väg som ligger framför mig i det himmelska. Vägen slingrar sig fram och en behagligt lätt bris fläktar genom mitt hår. Under vandringen ser jag mig själv, mitt inre ligger helt öppet. Jag ser den resa jag gjort, de jättar jag har besegrat medan jag tagit mig uppåt mot nya höjder, ledd av Herrens hand.

Ett välbehag sveper över mig, Herrens behag och glädje över det jag lagt bakom mig. Jag känner hans förväntan och hans hjärtas längtan resas upp inom mig. Det fyller mig med en ny förväntan. Kanske ska jag gå ut på ett sätt som jag inte gjort innan? Kanske borde jag göra något som ger mig ännu mer liv? Jag hinner knappt tänka tanken innan jag får svaret.

Det visar sig först likt en känsla av påskyndande, en inre maning som ger mig kraft att gå framåt.

– Det är dags nu, hör jag Anden mana. Det är dags för mitt folk att ta nya steg. Steg in i en framtid de kanske inte ännu känner till.

Jag förs åter tillbaka in i visionen. Där ser jag nästa steg. Jag manas att ta ett stort steg framåt, ett steg som känns både obekvämt och lite svårt. Bilden klarnar och jag ser åter hur Herrens hand för mig in på den nya vägen som kommer ta mig med storm. Känslan av jublande liv reses upp inom mig och jag ser en stor förlossning vänta. Det är nära nu. Hela mitt inre vet det och det finns ingen återvändo. Jag måste våga hoppa för att få mer liv. Ty det är i honom och i hans vilja som det riktiga livet finns. Samtidigt vet jag att min tro kommer bära mig.

I nästa sekvens ser jag mig själv ta ett jättekliv framåt. Jag hoppar sedan ut för en klippa i fullständig förvissning om att Herren bär. Jag svävar fram på Andens vindar med vingar likt örnen. Och jag ser Guds egen hand peka ut riktningen. Något mer behöver jag inte veta.

Johannesevangeliet 3:8

Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden.

-Eva-Lotta Bengtsson –