KÄRLEKENS FURSTE

Lov, ära och pris lyfter jag till honom, min konung, i tidig morgontimma. Ljuset träder in, sömnighet lämnar. Vederkvickelse kommer över mig. Solens första strålar visar sig över ett stilla hav. Då kommer han gående – Jesus, han som tronar på vår lovsång.

Majestätet och skönheten i hans ljuvliga närvaro överskuggar och bleker bort allt som fördunklat mitt seende. Leende sträcker han sig fram och lyfter mig högre upp där allt tydliggörs av hans väldiga ljus. Kärlek så underbar strös ut i riklig mängd likt en ljuvlig doft som omsluter mig i sin djupa vila. Ännu en dag hållen i hans hand. Ännu mer av Jesus.

Hans mästerverk i mig visar sig tydligare och jag finner mig dagligen omsluten i honom. Alltid lika nära, inget avstånd finns mellan oss. Kärlekens varma vindar leder och för mig fram. Förnyelse och förändring är här. Han ler stort, tar min hand och mitt i eldens klarhet ser jag en syn.

Sverige, mitt älskade land är på väg in i det nya. Vägen mot förnyelse är skumpig och ojämn. Marken hårdnar innan dess jordmån blir bördig och mjuk. Motstånd mot Herrens armé reses upp, men slås tillbaka. Kärlekens kraft river murar och fästen. En sång hörs i fjärran. En sång om ett mäktigt folk som har rests upp. Kärlekens starka låga tvingar mörkret på flykt.

En ny morgondag träder in och sveper med sig det folk som kallas ”de heliga”. Något nytt är i görningen. Församlingen lyfts upp till en plats där majestät och seger vilar i den som tror. Och där, i segerns vila finner vi tillflykt.

En himmelrikets skatt så djupt härlig och underbar är han, konungen i mitt liv. Likt morgonrodnadens första strålar stiger han upp för att möta mig dag efter dag. Djup kallar på djup, våra hjärtan möts. I honom finner jag en sång, en sång om mitt livs vandring. Varje steg jag tar är hans, jag tillhör honom – kärlekens furste.

Matteusevangeliet 22:37-38

Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Det är det största och det första budet.

– Eva-Lotta Bengtsson –