FRIHET OCH LIV

När jag vaknar är jag ännu hos dig. Din ljuvlighet omsluter mig och ger mig tröst. In i djupen vandrar vi på guldbeklädda stigar. Du för mig in i min Faders glädje. Tillsammans vandrar vi framåt i stillhet – du min Gud och jag din dotter klädd i kritvit skrud. Du för mig in på den väg du har för mig. Vart ska vi gå? undrar jag samtidigt som tilliten är fast förankrad vid ditt ord. Du tar min hand och visar mig vägen. Ner i en dalsänka vandrar vi. Där låter du mig vila på gröna ängar samtidigt som du löser mig från gamla sår.

Rädslor lämnar, gammal smärta försvinner och jag hör ditt hjärtats röst mana mig att fortsätta framåt.

– Träd in i de okända djupen! Jag för dig fram, beklär dig med segerns krona och du ska vara hel min brud.

Dina vindar för mig djupt in i smärtans vrår. Där talar du om frihet och läkedom. Frihet från den gamla människan. Du tar min hand i din och där finner jag liv.

Ett vackert musikstycke spelas upp, himlens här jublar. Toner av liv och pånyttfödelse ljuder starkt genom mitt inre samtidigt som jag hör en sång om tro. Perfektionens mästare talar. Hans vishet gäller hela Kristi församling. Tiden är nu och tiden är ny. En tid då härlighetens doft ska stiga upp till honom som sitter på tronen. En tid av klarhet och nya ting. En tid då ingenting längre bör skjutas upp.

Hans mål är bruden och hans kärlek tränger sig in i djupen för att lösa, riva ner och återupprätta. Kärleken vandrar fram med stadiga steg och på orubbliga vägar. Den penetrerar det utsatta, det svåra, men även det likgiltiga. I honom brinner det av liv och kärlek. Och inte förrän bruden står ren och fri är han färdig med sitt verk.

I hans ansiktes ljuvlighet rivs fästen som bundit och förblindat. Ingenting ligger dolt för hans ansikte, ingenting.

– Ännu en liten stund, ännu en liten tid min brud. Gå in i djupen och var inte rädd.

Snart är vi igenom. Segerns portar öppnas. En trumpetfanfar ljuder och den här striden är nu vunnen.

Öppna ditt hjärta och låt honom föra dig djupare in på livets vägar!

– Eva-Lotta Bengtsson –