En tid som den här, hör jag anden säga i mitt inre. En tid som den här är det viktigt att man söker för att finna. Jag lyssnar och den heliga Ande fortsätter att tala:

– Det finns en tid och det finns tider. Men i en tid sådan som den här är det viktigt att luta sig in, att dra nära Herren för att söka hans röst och hans vilja.

En tyngd kommer över mig. Under dess kraft böjs jag djupare inför min skapare. Det är något nytt på gång och jag känner det i hela min varelse. Jag har vetat det under många år, men en ny nöd inför att tiden är nära fångar mig på ett nytt sätt. Framför mig ser jag något som reser sig upp likt ett starkt ljussken på himlavalvet. En flagga reses upp över Sverige. Det är kärlekens banér. Den vajar över vår nation och i den finns en kraft och ett mandat upprest. Ett mandat för hela Guds folk att inta. Jag känner Guds seger i synen jag ser. En seger för det folk som är villigt att ta sig an kallelsen. Tiden är nära.

Jag ser sedan en våg skölja in över horisonten, en enorm våg av människor. De tumlar runt av dess kraft. Det är människor från alla skikt i samhället, fattig som rik, bildad som obildad, gammal som ung. Vågen rör sig över alla, men en del står emot den trots dess intensiva kraft. Detta väcker en förundran i mig. Hur kan någon stå emot Guds intensiva kärlek? undrar jag. Är inte den stora kärleken det som alla människor längtar efter? Att få leva i visshet om att kärleken har segrat över ondskan. Att kärleken tar emot mig och mitt eget bristfälliga liv? Frågorna hopar sig samtidigt som jag ser en vers i Bibeln:

Johannesevangeliet 3:16-17

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.

Jag ser det eviga livet i Gud i jämförelse med det korta livet här på jorden. Och jag ser hur människor ännu har tid att välja.

– Eva-Lotta Bengtsson –